Jag har inte glömt bort min blogg. Jag har faktiskt tänkt på den nästan varje dag sedan jag skrev sist, och funderat över om jag ska skriva lite eller inte. Men alla gånger har jag kommit fram till att njae, har inget att skriva ändå. Mitt liv består av jobb och wow i princip. Jobbet på Willys går galant, och jag trivs superbra. Men det återstår att se hur det blir efter nyår, eftersom jag bara har anställning året ut. Så vi får se hur det blir med det! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra om jag inte får vidare anställning. Jag vill inte lämna min älskling. Men samtidigt så ska jag hem igen, hem till Uddevalla. Min plan var bara att stanna här 1-2 år. Men vi får se, ska ha samtal med chefen imorgon, så får se vad som sägs då.

Vad gör jag mer då förutom att jobba? Jo, som jag skrev. Jag spelar wow, så jävla tråkigt har jag. Inte för att det är tråkigt att spela, men känns inte som det finns så mycket annat att göra än just det. Sen så kommer ju nya Cataclysm ut på onsdag också, vilket antagligen kommer öka spelandet ännu mer, får väl se hur det går med det. 

Just nu vill jag bara ha jul, jag vill ha den 23e december så jag kan få åka hem till min familj igen, för jag saknar dom, jag saknar dom så sjukt mycket! Jag visste det skulle bli tufft att flytta så långt ifrån Uddevalla och lämna allt bakom mig. Men jag trodde det skulle vara värst i början. Men istället så tycker jag det blir värre ju längre tiden går. Jag har verkligen börjat hata att vara inneboende. Det känns som jag aldrig är mig själv, och som om jag aldrig riktigt kan slappna av. Jag vill kunna visa mina känslor precis så som jag känner dom för stunden, kunna visa mitt humör för att jag helt enkelt mår som jag gör. Nu går jag runt och känner mig tvingad att vara glad hela tiden, och detta får mig att explodera inombords. Jag vet snart inte vad jag ska ta mig till. Jag känner verkligen att det tar på mitt psyke. Det jag behöver är en lägenhet, jag och Pelle tillsammans. Och om jag får fortsatt anställning, och Pelle får jobbet som han just nu söker, så är det just det vi måste göra för att klara av vårt liv tillsammans. Jag vet att tom vårt förhållande hade mått bättre av en flytt någonannanstans. Men vi måste vänta, vänta på svar från höger och vänster innan vi kan agera. Och det är ju också någonting som gör mig vansinnig, all jäkla väntan!! Jag vill bara veta NU vad min framtid har att erbjuda. Jag vill planera och veta vad som kommer hända i mitt liv. Men jag måste vänta, för jag har ju inte så mycket val egentligen. Oavsett vad, håll tummarna för att framtiden blir bra, oavsett vad den blir.

Nu säger jag hejdå, och säger som så många gånger innan, jag ska försöka blogga mer ofta! 

 

Bästa kusinen!

9 december 2010 09:54

Lalle balle! Kan ni inte flytta ändå? Socialbidrag ftw!!!!

Alexandra Holmgren

16 december 2010 08:20

Haha njae, det funkar ju inte riktigt så. Sen plus att det inte finns så många hyreslägenheter här >

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en god nyhet! Min älskling Pelle har fått lägenhet! Mäklaren ringde igår och idag ska han skriva kontrakt, så underbart! Jag är helt hysteriskt lycklig över detta faktum, att vi äntligen ska kunna flytta snart. Tänk, snart är jag sambo, sambo...

Det känns som jag är ledsen varenda dag och mina tårar håller på att ta slut. När jag känner mig helt förstörd inombords och bara vill gråta tills jag inte orkar mer så känns det som jag istället måste kämpa för att få fram en tår. Och funkar det int...

Jag sitter nu här, i Nyköping, helt ensam i mitt så kallade nya hem. För snart en vecka sedan tog jag mina ägodelar från min lilla etta i Uddevalla och flyttade hit. En liten stad, tom minde än Uddevalla. Jag har börjat på mitt nya jobb på Willys, so...

Det var längesedan jag skrev, och mycket har hänt sen senast. Jag bor numera inte hemma längre, utan i en liten etta på 20 kvadrat. Jag bor uppe på Regementet, nära den lilla Hallonkiosken för er som vet vart den ligger. Jag har bott hemifrån snart 1...

Kanske kommer det hända, kanske! Jag vet inte säkert än, men jag hoppas. Och jag ber till gud att det kommer fungera i längden. Jag pratar om att jag kanske kommer flytta hemifrån snart. Kanske, kanske, kanske, jag hoppas på det bästa. Jag har pratat...