Jag kan inte släppa det. Oavsett vad jag gör så får jag det inte ur skallen. Känns som superlim i skallen. Jag vet inte hur jag ska reagera över det här!? Ska jag bli arg, ledsen, besviken, ingenting? Jag känner mig så... förvirrad! Var inte alls beredd på det här. Känns som en stor bomb har släppts i skallen på mig mer eller mindre. Kan inte sluta prata om det heller, för måste få ut allting på något sätt. 

Jag kände mig till en början elak. Men just nu har det gått över till att känna sig illa omtyckt istället. Jag förstår de andras val, samtidigt som jag inte gör det. Men allting känns så orättvist! Varför ska JAG drabbas när jag äntligen hade fixat allting efter så många om och men. Jag var så glad, jag var verkligen överlycklig. Men meningen "Ta aldrig ut något i förskott" har fått en ny betydelse. Dessvärre är ju det för sent nu. Minns inte senast jag såg fram emot något så mycket som denna resan. Men nu, ingenting? 

Jag vet jag svamlar, men jag vet inte vad annars jag ska göra just nu. Ska fortsätta fundera tills imorgon, men så länge jag inte väljer att offra något viktigt i mitt liv så kommer resan inte bli av. Utöver det så känns det ju lagom kul att på sin födelsedag boka om en resa så man antagligen själv inte kan åka med. 

Ge mig fredag, för jag längtar ju sååå mycket just nu! SUCK PÅ ALLT!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har en god nyhet! Min älskling Pelle har fått lägenhet! Mäklaren ringde igår och idag ska han skriva kontrakt, så underbart! Jag är helt hysteriskt lycklig över detta faktum, att vi äntligen ska kunna flytta snart. Tänk, snart är jag sambo, sambo...

Jag har inte glömt bort min blogg. Jag har faktiskt tänkt på den nästan varje dag sedan jag skrev sist, och funderat över om jag ska skriva lite eller inte. Men alla gånger har jag kommit fram till att njae, har inget att skriva ändå. Mitt liv består...

Det känns som jag är ledsen varenda dag och mina tårar håller på att ta slut. När jag känner mig helt förstörd inombords och bara vill gråta tills jag inte orkar mer så känns det som jag istället måste kämpa för att få fram en tår. Och funkar det int...

Jag sitter nu här, i Nyköping, helt ensam i mitt så kallade nya hem. För snart en vecka sedan tog jag mina ägodelar från min lilla etta i Uddevalla och flyttade hit. En liten stad, tom minde än Uddevalla. Jag har börjat på mitt nya jobb på Willys, so...

Det var längesedan jag skrev, och mycket har hänt sen senast. Jag bor numera inte hemma längre, utan i en liten etta på 20 kvadrat. Jag bor uppe på Regementet, nära den lilla Hallonkiosken för er som vet vart den ligger. Jag har bott hemifrån snart 1...